en vanlig kväll, allting blir i sista sekunden och jag har aldrig tid att sova
och varannan dag sitter jag i fönstret och väntar på snön
jag passerar förbi och man måste inte svara när jag ringer
för när jag var liten så ville jag vara ifred

jag har ramlat för många gånger nu
det kryper under huden
efter man säger det fel eller säger det full.

i helgen så blev jag full
och sov lite i joelines trappuppgång
åt nudlar och hamnade i catfight

NCV